Idag frågade min lillkusin mig, "Vad gjorde du när du var 16 år egentligen?" 

Jag stannade upp och tänkte en liten stund, det kändes ju som att det var igår men ändå så väldigt länge sedan. Jag berättade om våra äventyr med det lilla "mopedgänget" vi hade, till hur vansinnit olyckligt kär jag var i killen i paralellklassen och hur roliga plåtningar vi hade när vi precis förstått hur systemkameran fungerade. Lite smått komiskt kände det att hon frågade det just idag då jag tidigare under dagen lyssnat på en av Håkans otroligt bra låtar och just tänkt på att raderna.. 

 

Okej inte dö ordagrant men att den trampade gasen i botten och gick sjukt snabbt iaf och att man klarade det mesta trots att man trodde att man skulle dö ibland. Nu ska ingen tro att jag lider av världens åldersnoja och vill ha tillbaka mina tonårsår igen, tvärtom jag ser framemot att möta de äldre dagarna. Men har lite svårt att förstå att om 2 år fyller min lilla kusin 18 år och jag då samma år blir 25. Att hon lever sina år som tonåring nu och det är så otroligt roligt att reflektera över saker hon grubblar över som jag hade sett på likadant då men ser på med helt andra ögon idag. Livet är grymt och att bli äldre är bara bra och egentligen blir vi aldrig äldre än vi känner oss! Kom ihåg det! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår tittade jag filmen Ego för andra gången, den har väldigt bra handling och jag tycker om den mer för varje gång. Man tänker inte på hur ytligt vi människor ser på saker ibland. Samt hur mycket man ska uppskatta alla sinnen. Tänker på när jag satt och surra med en go vän om hur lite vi människor stannar upp och bara njuter och är för stunden, tex en vacker midnattsol. Jag vet själv att jag hade plockat upp kameran i hopp om om att ta en perfekt bild för att minnas. Samtidigt är det ett sätt att bli minnas för när man tittar på kortet så minns man. Men om vi då ist hade stannat upp lite, kanske blundat och lyssnat på omgivningen, tittat och fångat bilden på minnet ist för kameralinsen så hade det blivit en annan sak. 

 

Filmen handlar mycket om yta och hur man kan se saker annorlunda när man förlorar något man kanske alltid räknat med att ha. Ni förstår säkert ännu bättre vad jag menar om ni tittar filmen.

Jag klickade in på hemnet idag och föll pladask för sovrummet på bilden där i högra hörnet. Snetak kan vara så sjukt fint men opraktiskt i vissa sammanhang men ändå så fint! Ja just nu drömmer jag om ett eget hem, ett ljus och fint ett! 

 

tell me someone, please!