Under den extremt långa bilresan ner till Brevens bruk satt jag klistrad med Michaela Forni's bok "Om att älska i handen" och den är så fantastisk från sida till sida. Man får läsa mängder med så otroligt vackra romantiska stunder men även i några riktigt hjärtekrossande ögonblick. Jag riktigt spar på boken, tänker att jag inte ska läsa ut hela nu utan spara på den lite. 

 

Jag börjar självklart fundera på livet emellan raderna. Jag har alltid varit en gnutta svag för kärlek i form av film och text eller musik bland annat. Tänkt ett flertal gånger "kan det där hända på riktigt eller en själv?", kanske lite naivt att tro tänker det flesta då det är på film och finns skrivet i manus. Men jag vill vara naiv och tro att saker som sker på film kan lika gärna vara verklighet. Jag har alltid varit naiv när det kommer till kärlek ibland för naiv att det gjort mig illa. Men samtidigt så har man alltid en lärdom med sig från de där hjärtskärande stunderna och tårarna som runnit. Som av de stunderna man blundat, haft ett stort leende på läpparna och tänkt "det här händer inte på riktigt". Även om det precis är vad som just har hänt. 

Det har nog sina för och nackdelar som med allt, både att vara naiv el att tro på oförväntad riktig kärlek. vågskålarna väger nog upp varandra rätt bra. Men jag tänker fortsätta vara naiv och låta mig va på rosamoln mellan raderna i såna här böcker och alltid tro på det faktiskt kan ske på riktigt.

 

 

 

 

 

 

Efter månader av längtan och väntan kom dagen, Lördagen den 7 Juni och Håkan Hellström på Ullevi.

Jag har funderat och klurat hur jag ska kunna sätta känslor och hela upplevelsen till ord här. Jag har aldrig känt ett sånt lyckorus förr.  

Att uppleva en ren euforisk känsla delad med 69349 andra människor på ett Ullevi alla glada med breda leenden på sina läppar, under en klarblå himmel och en stor sol är mäktigt. Håkan Hellström är verkligen inte bara kung i Göteborg och Ullevi efter publikrekordet, han är min kung! Man kände verkligen kärlek och ren lycka under hela spelningen. 180 minuter av sång och dans 180 minuter man önskade aldrig skulle ta slut. Gåshud på armar och ben och glädjetårar för att det var så fantastiskt magiskt. Som sagt jag vet inte hur jag ska sätta ord på det hela, för att jag tror inte att det riktigt går.Jag har gått igenom ordförrådet med ord som magiskt,fantastikt,underbart,vackert, stort,mäktigt och euforiskt osv, det är svårt liksom. Jag tror man måste uppleva det.

En sak är säkert 7 Juni 2014 är en dag jag alltid kommer minnas. Hela dagen var helt fantastisk och underbar! Jag är även glad att jag fick dela allt med min kära vän Ellis. Vilket äventyr vi varit på! Tack tack tack Håkan för att du förgyller livet med bra musik och gav mig ett minne för livet. ♥