Idag satt jag och tänkte på hur fort tiden har gått sedan jag hämtade hem min lilla Sally. Att jag var så nervös
och orolig kan jag inte riktigt förstå idag.

Jag minns dagen som om det var igår, när vi väl kom fram till eskilstuna och stod på parkeringen och väntade på att Tallie skulle komma hem så jag fick hämta min lilla valp. Frågade nog mamma och pappa: klarar jag detta, är jag redo för det här? minst hundra gånger. Alla som har egen hund förstår vilket ansvar man tar på sig. Men hur kunde jag ens tro att jag inte skulle klara av det, som haft hund hela livet?

Jag minns känslan jag hade i magen när hon kom och vi gick in genom dörren och såg Sally och hennes syskon.
Jag och mamma sa självklart : Nååå vad söööta! och funderade en stund på om vi skulle ta med hela gänget hehe. Sedan kom Tallie med henne. Jag bara tittade och klappade henne och var helt såld i henne. När allt var färdigt och vi gick mot bilen med henne så kunde jag inte säga annat än: det här är min hund mamma, min alldeles egna!

Det var ett så big moment i mitt liv alltså. Jag köpte mig en egen hund och det var verkligen en av de bästa dagarna i mitt liv. Men tänk vad förvirrande för stackarn att mitt i allt bli separerad från både sin mamma och alla sina syskon. Hon såg livrädd ut när jag satte ner henne i hundväskan men efter en stund sov hon sött hela vägen hem till mormor. Och jag kunde inte slita blicken från henne en minut när hon sov så sött fast jag väckte henne ibland bara för att få titta på hennes fina chokladbruna ögon.

Jag lär skriva fler såna här inlägg eftersom Sally är min älsklings piga. För jag förstår inte varför jag oroade mig. Jag är ju duktig på det här och Sally är så söt och snäll!