Där skulle de försöka lura igång hjärtruset via näsan med hjälp av små el-stötar genom magsäcken och ekg för att ta reda på var den extra nervbanan låg. Tyvärr lyckades det inte trots att det var väldigt nära men läkaren såg klart och tydligt att det var en extra nervbana som spökade. Men läkaren i sunderbyn ansåg att jag var så pass ung och aktivt idrottande tjej att han skickade mig till Umeå. Väntan på att få åka till Umeå var lång och känslomässigt jobbig för min del. Men under tiden jag inte kunde träna normalt tränade jag målvakt och tycker själv jag utvecklades mycket under den tiden. Jag hade valet att vara helt still under en väldigt lång tid el ställa mig i mål och göra mitt bästa samtidigt som jag skulle undvika hjärtrusen. Vilket jag lyckades med relativt bra tills det blev september 07 och jag blev kallad till Umeå för att utföra en ablation.

Det var mycket förberedelser före ablationen, de gjorde ultraljud på hjärtat och bandspelar ekg natten före. Dagen då ablationen skulle utföras var jag mycket nervös. Vilket man nog har förståelse för eftersom det handlade om hjärtat som är kroppens motor. En ablation är när man går in i hjärtat via ljumskarna med små kartetrar och skapar en förbindelse mellan vänster och höger förmak och försöker behandla det önskade området. Katetrarna de förde in i hjärtat via ljumskarna hjälper nämligen till att lura igång hjärtruset, och efter 4 timmar med hjälp av stress medicin och dropp lyckades de lura igång det. Läkaren såg då var den extra nervbanan låg via röntgengenomlysning. Efter att de hade hittat extra nervbanan började själva radiofrekvensablationen, som med hjälp av värme energi mot den extra nervbanan tar bort hjärtrusen. Efter ingreppet var det en tung tid jag kände själv att jag tappat mycket konditionsmässigt och även teknik. Vilket gjorde att motivationen var både upp och ner dag för dag, och jag insåg att arbeta upp sig igen är lång och kämpig tid.