Det är snart en månad sedan vi åkte på vårt efterlängtade träningsläger i Barcelona och Santa Susanna. 
Så otroligt rolig resa med världens bästa fotbollslag! Tror vi alla började räkna ner från över 100 dagar i förväg,
och har varit rätt rejält mätt på att jobba när det började närma sig. Jag tror alla brudar håller med om att det var värt det så här i efterhand, FÖR SÅ ROLIGT VI HAR HAFT DET! 

Vi började hela äventyret med att få gå på fotboll och se Barcelona möta Getafle på Camp Nou! Det är bland det mäktiskaste jag varit med om, VILKEN ENORM ARENA OCH VILKEN FOTBOLL DE SPELAR! Vi fick se en riktig målfest då barcelona vann med 6-0. Se stor fotboll på riktigt måste absolut göras igen! Efter det bestod dagarna av massor med fotbollsträning i solskenet, löpning och strandfotboll och för att inte glömma vi åt hela tiden kändes det som. Jag kunde tyvärr inte lira som jag förväntat då knät bråkade en del. Men always look on the bright side of life, jag var med så gott det gick.  En dag fick vi åka in till Barcelona och sätta sprätt på pengar. Vissa brudar hade mängder med kassar vilket resulterade nästan övervikt på resan hem och några kikade runt på staden. Barcelona är amazing dit åker man lätt igen! Jag tror jag avrundar inlägget här med några väl valda ord,
Träningslägret i Barcelona med mina röda bönor kommer jag minnas föralltid, ni är bäst! ♥ 

Hon bjöd på blodpalt, vilket är grädden på moset! 

 

och magiska texter. Just nu går stay gold på repeat i lillalyan då jag finner texten så oerhört berörande och

Sedan jag bestämde mig för att börja ta emot beställningar på teckningar så har jag otroligt nog knappt haft tid att teckna saker jag själv känner för. Det var förvånansvärt många som ville beställa, vilket är kul! Men samtidigt har jag känt från och till hur jag tappat lusten att rita då jag inte haft tid att föra mina egna tankar och idéer på papper. 
Har försökt att tänka, jag kan inte rita på tvång och göra det bra och inte känna någon stress då jag inte satt ett datum el tid på hur lång tid en teckning tar att göra. Det får ta lite tid då jag faktiskt endast gör detta som hobby på sidan om. 

I söndags så såg jag reprisen av Så mycket bättre och blev helt blown away och bestämde mig på direkten att jag skulle prova teckna ett porträtt på Amanda Jenssen med mina promarkers. En liten dröm är att kunna tuscha porträtt snyggt och har alltid imponerats av alla talangfulla illustratörer man hittar på bloggar osv. Så med de färger jag hade hemma försökte jag mig på det, med ett relativt bra reslutat enlig mig själv faktiskt. 

 

 

 

 

 

Jaa! Jag har äntligen fått lyssna till Markus Krunegårds ljuva toner live! Jag tror jag tjatade så det skavde i öronen på stackars Emma när jag såg att han skulle spela i lilla salen på kulturenshus. Tjat tycks löna sig ibland, hehe. 
För jag fick en biljett i födelsedagspresent av Emma och Åsa. Tack ni är bäst! 

 

Att se han på en mindre spelning som detta blev helt fantastiskt bra! Så med läckra vinröda läppar sjöng vi med och dansade till bland annat Let's go nu är jag din yo! Krunegård har så berörande texter och efter spelningen har jag spelat korallreven och vintergatan på repeat. Textraden, "mänsklig värme, snälla kom närmre 37 grader celsius är allting som behövs" var så sinnessjukt vacker live. Ja alla låtar var så grymt bra och kvällen avrundades med drinkar på savoy med Emma gånger två och girltalk, riktigt mysigt faktiskt! Kunde inte bli bättre!  

 

Jag har sannerligen blivit en riktig kaffedrickare, vilket jag aldrig trodde! Förstår nu vad Emelie menade när hon sagt att det är livets dryck. Hösten har anlänt och ett fåtal snöflingor har dalat ner här till och med. Jag kan erkänna att jag är glad att de smälter bort innan de landar på backen och endast ligger kvar på dundrets topp.

 

Mina planer om hösten blev inte alls som jag tänkt mig, men skam den som ger sig vi försöker igen nästa gång. 
Detta resulterar i att min återkommande förvirring kring utbildningar av olika slag cirkulerar i huvudet.

"Vad vill jag egentligen bli när jag blir stor?" är en fråga jag har ställt mig många gånger. Informationshäften och ansökningsblanketter till floristutbildning har jag klickat hem minst 2 gånger, men inte sökt. Jag ställer mig själv frågan "varför inte?" åter igen. I mailboxen har jag information om en barista utbildning på endast några få dagar till en relativt billig peng, men inte det heller och jag ställer mig själv frågan igen "varför inte?". Jag måste nog inse att det bara är köra på, bara för att reservlistan var lång den här gången när jag sökte pr/mediakommunikation & pr behöver inte betyda att den är det nästa höst.

 

Så just nu sitter jag med ett flertal flikar med program på ett flertal universitet. Någon gång måste det väl vara dax att sparka sig själv i baken och kanske komma in. Jag blir banne mig trött på mig själv ibland!  

 

 

 

Så många gånger jag försökt att dela med mig av detta klipp men det ej har gått men har äntligen lyckats! En film med små klipp från en så fin och magisk helg i Göteborg med bästa Ellis med Håkan på Ullevi. Det sorgligaste med den lilla snutten på strax över 9 minuter är att min lilla kameras ljud sprängdes, så det låter lite halv taskigt från och till. Men för mig gör det inget då jag får gåshud och ett stort leende på läpparna av alla känslor och minnen från den kvällen, då vi faktiskt var där. Magiskt och så underbart!  Sommarens bästa helg!  

 

 

 

For på minisemester till Boden över helgen med Angelica & Nellie. Den har bestått av en hel del lek & bus hos lilla frökens Fammo & Faffa, badat & plaskat på nordpoolen & ett besök hos Carro. Det var den helgen det, nu är det ny vecka och nya tag. 

 

 

 

Gårdagen kunde inte spenderas på något bättre sätt än den gjorde. Började med att äta sen frukost på balkongen hos Angelica och Nellie. Salami och brie mackor. Mot kvällen vankades en varm svettig fotbollsträning i solskenet och avslutades med ett härligt dopp i älven med några av fotbollsbrudarna. Dessa fantastiska brudar alltså! Efter det svidande vi om och åkte upp på toppstugan och fikade och surrade strunt. Helt klart en av de bästa kvällarna på länge! 

Man försöker hålla en god min för att han inte ska märka något men fruktar ändå att han ska känna att man nästan har svettpärlor efter ryggen för att man är så nervös när han ska omfamna en och ge en kyss.

 

Man förstår inte att man kanske borde tänka framåt och på vad som egentligen kan ske när man killar han på armen fram till små timmarna på natten, man bryr sig inte man vill bara vara där och då. Det är bara stunden man aldrig vill ska ta slut. För att han luktar så otroligt gott att man kan tänka sig att vakna upp till den doften varje morgon. Tills den dagen då man förstår att han bara är ens där och då och inte kommer bli ens nu. Det är så oerhört vackert men sorgligt på samma gång.   

 

 

När jag var nere i Uppsala så fyndade jag en oerhört bra form man kan göra hjärtformade pancakes med. Förra helgen kände jag att det var dax att prova den så detta är min frukost. Ett delikat recept min kära emma delat med sig av. Jag ska vara snäll och föra vidare det. 

Under den extremt långa bilresan ner till Brevens bruk satt jag klistrad med Michaela Forni's bok "Om att älska i handen" och den är så fantastisk från sida till sida. Man får läsa mängder med så otroligt vackra romantiska stunder men även i några riktigt hjärtekrossande ögonblick. Jag riktigt spar på boken, tänker att jag inte ska läsa ut hela nu utan spara på den lite. 

 

Jag börjar självklart fundera på livet emellan raderna. Jag har alltid varit en gnutta svag för kärlek i form av film och text eller musik bland annat. Tänkt ett flertal gånger "kan det där hända på riktigt eller en själv?", kanske lite naivt att tro tänker det flesta då det är på film och finns skrivet i manus. Men jag vill vara naiv och tro att saker som sker på film kan lika gärna vara verklighet. Jag har alltid varit naiv när det kommer till kärlek ibland för naiv att det gjort mig illa. Men samtidigt så har man alltid en lärdom med sig från de där hjärtskärande stunderna och tårarna som runnit. Som av de stunderna man blundat, haft ett stort leende på läpparna och tänkt "det här händer inte på riktigt". Även om det precis är vad som just har hänt. 

Det har nog sina för och nackdelar som med allt, både att vara naiv el att tro på oförväntad riktig kärlek. vågskålarna väger nog upp varandra rätt bra. Men jag tänker fortsätta vara naiv och låta mig va på rosamoln mellan raderna i såna här böcker och alltid tro på det faktiskt kan ske på riktigt.

 

 

 

 

 

 

Efter månader av längtan och väntan kom dagen, Lördagen den 7 Juni och Håkan Hellström på Ullevi.

Jag har funderat och klurat hur jag ska kunna sätta känslor och hela upplevelsen till ord här. Jag har aldrig känt ett sånt lyckorus förr.  

Att uppleva en ren euforisk känsla delad med 69349 andra människor på ett Ullevi alla glada med breda leenden på sina läppar, under en klarblå himmel och en stor sol är mäktigt. Håkan Hellström är verkligen inte bara kung i Göteborg och Ullevi efter publikrekordet, han är min kung! Man kände verkligen kärlek och ren lycka under hela spelningen. 180 minuter av sång och dans 180 minuter man önskade aldrig skulle ta slut. Gåshud på armar och ben och glädjetårar för att det var så fantastiskt magiskt. Som sagt jag vet inte hur jag ska sätta ord på det hela, för att jag tror inte att det riktigt går.Jag har gått igenom ordförrådet med ord som magiskt,fantastikt,underbart,vackert, stort,mäktigt och euforiskt osv, det är svårt liksom. Jag tror man måste uppleva det.

En sak är säkert 7 Juni 2014 är en dag jag alltid kommer minnas. Hela dagen var helt fantastisk och underbar! Jag är även glad att jag fick dela allt med min kära vän Ellis. Vilket äventyr vi varit på! Tack tack tack Håkan för att du förgyller livet med bra musik och gav mig ett minne för livet. ♥ 

 

 

 

 

 

 

 

Det här är min lillkusin Ammi i sällskap med min gamla hund Elin på bild. Jag minns dagen bilden togs, inte exakt på datumet men själva kvällen. Det var din första övernattning i stugan själv med oss. Du var så stolt som skulle få spendera natten utan mamma och pappa med morbror, "moster" och kusinerna. Det var en fin kväll och du som då var så liten kände dig så fruktansvärt stor och var så stolt. 

 

Det finns en risk att jag kommer låta som en gammal dam i den lite högre åldern i detta inlägg men det är smällar man får ta. Jag minns första gången jag träffade dig och bilden din mamma och pappa visade på dig när de skulle åka och hämta hem dig från kina. Du var så otroligt söt och hade en rätt frågande blick men ändå så söt på bilden. En liten tös med bruna ögon och vackra asiatiska drag skulle bli min lillkusin. Du kom med så oerhört mycket glädje och kärlek när du kom hem hit. Du kom även med lärdommar då du lärde oss lite kinesiska fraser du kunde vid så låg ålder.

 

Jag har som du vet väldigt svårt att förstå att du inte längre är det lilla yrvädret längre som önskade sig coca cola och falukorv i födelsedagspresent. Men samtidigt så är jag så glad att du växt upp till den fantastiska människa du är och att vi kan ha så otroligt roligt ihop, trots att jag börjat bli så gammal. ;) Så min vackraste finaste lillkusin var alltid du och tack för att du kom hem! ♥