Igår tittade jag filmen Ego för andra gången, den har väldigt bra handling och jag tycker om den mer för varje gång. Man tänker inte på hur ytligt vi människor ser på saker ibland. Samt hur mycket man ska uppskatta alla sinnen. Tänker på när jag satt och surra med en go vän om hur lite vi människor stannar upp och bara njuter och är för stunden, tex en vacker midnattsol. Jag vet själv att jag hade plockat upp kameran i hopp om om att ta en perfekt bild för att minnas. Samtidigt är det ett sätt att bli minnas för när man tittar på kortet så minns man. Men om vi då ist hade stannat upp lite, kanske blundat och lyssnat på omgivningen, tittat och fångat bilden på minnet ist för kameralinsen så hade det blivit en annan sak. 

 

Filmen handlar mycket om yta och hur man kan se saker annorlunda när man förlorar något man kanske alltid räknat med att ha. Ni förstår säkert ännu bättre vad jag menar om ni tittar filmen.