Idag frågade min lillkusin mig, "Vad gjorde du när du var 16 år egentligen?" 

Jag stannade upp och tänkte en liten stund, det kändes ju som att det var igår men ändå så väldigt länge sedan. Jag berättade om våra äventyr med det lilla "mopedgänget" vi hade, till hur vansinnit olyckligt kär jag var i killen i paralellklassen och hur roliga plåtningar vi hade när vi precis förstått hur systemkameran fungerade. Lite smått komiskt kände det att hon frågade det just idag då jag tidigare under dagen lyssnat på en av Håkans otroligt bra låtar och just tänkt på att raderna.. 

 

Okej inte dö ordagrant men att den trampade gasen i botten och gick sjukt snabbt iaf och att man klarade det mesta trots att man trodde att man skulle dö ibland. Nu ska ingen tro att jag lider av världens åldersnoja och vill ha tillbaka mina tonårsår igen, tvärtom jag ser framemot att möta de äldre dagarna. Men har lite svårt att förstå att om 2 år fyller min lilla kusin 18 år och jag då samma år blir 25. Att hon lever sina år som tonåring nu och det är så otroligt roligt att reflektera över saker hon grubblar över som jag hade sett på likadant då men ser på med helt andra ögon idag. Livet är grymt och att bli äldre är bara bra och egentligen blir vi aldrig äldre än vi känner oss! Kom ihåg det!