Där & då men aldrig nu.

När man helt oväntat snubblar på någon som får en att bli varm i kroppen av nervositet för att han har så otroligt vackert självfall i håret och när han tittar på en känner man sig helt spritt språngande naken fast man egentligen står där iklädd sina svarta jeans, sin blommiga jacka och till och med har ett par vita ankelsockar på sig. 
Man försöker hålla en god min för att han inte ska märka något men fruktar ändå att han ska känna att man nästan har svettpärlor efter ryggen för att man är så nervös när han ska omfamna en och ge en kyss.
 
Man förstår inte att man kanske borde tänka framåt och på vad som egentligen kan ske när man killar han på armen fram till små timmarna på natten, man bryr sig inte man vill bara vara där och då. Det är bara stunden man aldrig vill ska ta slut. För att han luktar så otroligt gott att man kan tänka sig att vakna upp till den doften varje morgon. Tills den dagen då man förstår att han bara är ens där och då och inte kommer bli ens nu. Det är så oerhört vackert men sorgligt på samma gång.   
 
 
 

KOMMENTARER


ellis

<3 fint skrivet <3

2014-07-25 // 08:29:30
Namn:
V.I.P?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: