Till min stora förtjusning har jag förevigat min frukost i Lördags, är någon förvånad? Nej jag tänkte väl det. hehe. Fick den fina brickan i julklapp och den har använts flitigt den senaste tiden då det blivit en hel del frukostar och mellanmål i sängen. Kanske man borde ta sitt plåtande av ätbara saker till en ny nivå, kanske är det en receptbok jag ska göra. Det hade varit riktigt roligt iaf! 

 

 

Just nu spenderar jag mina kvällar och mornar också iof med att lyssna underbar svensk musik. En blandning av allt från norr till söder i vårt avlånga land. Vera Vinter sjunger mycket i mina hörlurar just nu, lyssna! Älskar när man hör lite norrländska när hon sjunger så otroligt vackert och så fina texter. 

det blåser kallt och du precis som jag
står här bredvid och hoppas likadant

Kom fram till mig

Spik och damm, vi andas spik och damm
och ligger i, vill vara underbarn
men tillslut kommer allt raseras även under oss
vi är tunna som flarn

Kom fram till mig

 

P U S S

Jag har alltid tyckt om att ta fotografier på mig själv sittandes el liggandes på min säng. Insåg här för några dagar sedan att jag har samlat på mig en hel del bilder med tiden. Jag har nog en hel del fler på hårddisken men orkar inte leta för brinnande livet. Vad tycks, något jag borde fortsätta med?

 

Må så gott, PUSS! 

 

Jag satt en dag och rotade igenom en hel del gamla arbeten och bilder från skoltiden, då jag hittade en utvädering jag gjorde under tiden jag hade mitt hjärt fel. Man slungas tillbaka i tiden direkt och minns hur man kände och mådde då. Kanske inget intressant för er bloggis läsare att läsa men minns hur tufft jag tyckte det var att inte kunna presetera på idrotten då det är något jag alltid tyckt varit roligt och givande under min skoltid. Det är ju som en liten historia från mitt liv med hårda motgångar jag lyckades leva med. Så vill ni se vad som rörde sig i huvudet på mig som 16 åring om hjärtfel och idrott så kan ni ju läsa. 

Där skulle de försöka lura igång hjärtruset via näsan med hjälp av små el-stötar genom magsäcken och ekg för att ta reda på var den extra nervbanan låg. Tyvärr lyckades det inte trots att det var väldigt nära men läkaren såg klart och tydligt att det var en extra nervbana som spökade. Men läkaren i sunderbyn ansåg att jag var så pass ung och aktivt idrottande tjej att han skickade mig till Umeå. Väntan på att få åka till Umeå var lång och känslomässigt jobbig för min del. Men under tiden jag inte kunde träna normalt tränade jag målvakt och tycker själv jag utvecklades mycket under den tiden. Jag hade valet att vara helt still under en väldigt lång tid el ställa mig i mål och göra mitt bästa samtidigt som jag skulle undvika hjärtrusen. Vilket jag lyckades med relativt bra tills det blev september 07 och jag blev kallad till Umeå för att utföra en ablation.

Det var mycket förberedelser före ablationen, de gjorde ultraljud på hjärtat och bandspelar ekg natten före. Dagen då ablationen skulle utföras var jag mycket nervös. Vilket man nog har förståelse för eftersom det handlade om hjärtat som är kroppens motor. En ablation är när man går in i hjärtat via ljumskarna med små kartetrar och skapar en förbindelse mellan vänster och höger förmak och försöker behandla det önskade området. Katetrarna de förde in i hjärtat via ljumskarna hjälper nämligen till att lura igång hjärtruset, och efter 4 timmar med hjälp av stress medicin och dropp lyckades de lura igång det. Läkaren såg då var den extra nervbanan låg via röntgengenomlysning. Efter att de hade hittat extra nervbanan började själva radiofrekvensablationen, som med hjälp av värme energi mot den extra nervbanan tar bort hjärtrusen. Efter ingreppet var det en tung tid jag kände själv att jag tappat mycket konditionsmässigt och även teknik. Vilket gjorde att motivationen var både upp och ner dag för dag, och jag insåg att arbeta upp sig igen är lång och kämpig tid.

Efter mitt ingrepp är målet att komma tillbaka fullt både fysiskt och psykiskt. Jag borde träna mer utanför själva fotbollsträningarna men skola tar mycket tid så det kan vara rätt snävt om tid för att hinna. Jag borde helt enkelt prioritera bättre för att hinna med allt. Men jag ska nog ändra på det till sommaren. 

---

Texten är skriven från ett frågeformulär och är därför skriven i olika punkter och inte i löpande text egentligen, därför kan det hända att det inte flyter på perfekt. Jag är iaf glad att jag lyckats tackla denna motgång och känner inte av några rus eller bröstsmärtor mer. 

 

 

Jag har börjat inse att jag verkligen vill resa ju äldre jag blir med åren, och då pratar vi inte en charter semester en vecka på mallis utan lite längre. Att åka runt och se sig om lite här och var i något fint land. Äventyra lite och samla på sig massor med fina minnen och få vara med om en hel del upplevelser och fånga massor med fina fotografier.

 

I tanken har jag nog tänkt mig en liknande resa med en pojkvän, kärlekskrank som jag är. Om någon inte håller med mig om att det hade varit väldigt mysigt så kan ni klicka på knappen kommentera längre ner och förklara för mig varför. Jag får lov att lägga den tanken på is tills någon kille är funnen och vunnen att göra sånt med. Istället låter jag mina tankar flyga iväg till en resa med bästa vänner. Jisses vad grymt det hade varit! Hur ska jag lura iväg någon av de då hela gänget är stadgade med pojkvän och allt. Alla vet att det är rätt svårt att slita sig i sådana lägen, jag hade själv varit rätt svårt att äventyra då. Under tiden det endast är i tanken en sån här resa är planerad så flyr jag bort i massor med fina bilder från We ♥ it på pussar under vatten, kartor, roadtrips, solbrännor och en massa bilder som man inte kan låta bli att le av när man tittar på.

 

Så känn pressen alla mina söta vänner hojta till så drar vi!

Puss!

 

 

 

 

 

Jag sitter med min lurar och lyssnar go musik, på Lasse för att vara mer exakt. Jag är helt galet förtjust i den herrens musik. Och mina kära läsare jag vill inte locka fram en tår el två men den här låten är så vacker och gör lite att jag får en klump i bröstet. Lyssna och njut och gråt eller skratta om ni känner för det. 

  

 

Som du kanske har förstått
Jag är hos dig igen
Jag försvann ett tag på vägen
Men jag saknade dina sinnen
Det har varit tungt och grått
Jag är frusen än
När livet sköljde bort oss och vi glömde våra minnen

Och som du kanske redan vet
Jag är oslagbar
Jag far hellre framåt mot min vilja än jag vänder
Du är sval sen blir du het
Du har känslorna kvar
Dom här väggarna rasar och jag undrar vad som händer

Du har dina moln
Och jag kan inte skingra dom
Kan inte låta dom va'
Jag har mina ord
Som du sa

Som du kanske redan hört
Jag blir aldrig klar
Du sluter dina ådror om du sätter dig och väntar
Som du redan har berört
Här är glimmande dar
Välsignade december står för dörr'n och livet längtar

Som du kanske redan sett
Första snö'n kom inatt
Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten
Har du hittat rätt?
Kan du höra ditt skratt?
Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Vi vinner ingen tid
Och vi får inte vänja oss för då är allting förstört
Jag är hos dig igen
Som du kanske redan hört

 

Jag har sedan dagen efter min student funderat och grubblat fram och tillbaka vad jag vill göra med mitt liv. Jag har strö jobbat på massor av olika ställen, ja allt från trädgårdsarbetare, dagisfröken, lärarvikarie, städerska till fakturahanterare och förrådstekniker. Jag böt ut det mesta av kurserna på mitt program så jag skulle kunna plugga vidare efter gymnasiet, ja jag la tom till nån. Jag har sökt högskola ett fler tal ggr kommit in på allt men aldrig börjat. Vissa skulle kalla mig feg, visst fine gör det. Jag kan själv tycka att jag är så förbannat feg ibland. Önskar att någon sparkade mig i rumpan och sa: Skärp dig, och gör det! Men det fungerar inte så i 22 års ålder. Det finns ingen som kan sparka mig i rumpan och bestämma att jag ska göra något om jag själv inte vill, vilket kanske är bra om man tänker efter lite. Jag avundas lite alla som verkligen har en dröm de brinner för yrkesmässigt och jag är så stolt över mina vänner som tacklat rädslan och tagit mod att flytta iväg och plugga el jobba. Nu låter det nästan som om jag är en liten harlort som aldrig kommer lyckas börja någon gång, men det var väl lite mer att syftet med det här inlägget att jag skulle peppa mig själv till att göra det och nu känns det som om jag faktiskt känner mig lite mer mogen. 

 

Alla pratar om Y O L O! You only live once och ska ta vara på sina dagar i ung ålder. Jag har en hel hög med drömmar jag vill uppfylla och helt ärligt ser jag nästan motgångarna till att inte kunna uppfylla de mer än möjligheterna att lyckas. Jag har haft det här inlägget skrivet rätt länge i mitt utkast på bloggen då jag själv tycker att jag låter så otroligt bitter och negativ i detta inlägg. Vilket är fruktansvärt då jag verkligen inte vill framstå som en sådan person på min egen blogg och därför har jag aldrig postat det. Kanske gör jag det snart då jag verkligen känner att det kanske hade kunnat ge mig en spark i baken när ingen annan kan göra det och för att framstå som den positiva och glada tjej jag egentligen är och visa att jag faktiskt jobbar på en av mina drömmar och det är att börja plugga med den mentala biten iaf, för jag vet att jag kommer göra det men jag vet inte riktigt vad el var än! 

 

Och att jag fick jobb månaden ut idag, känns grymt bra! 

 

 

 

 

Min söndag började med en väldigt tidig uppstigning för mig som blåst på till 11.00 tiden iprincip varje dag kring jul. Men kvickt packades väskan och kameran ner och vi hämtade lill kusinen och brassade till byn och Fammo. Det var nämligen så att min lill kusin skulle lära sig baka matbröd så huset fylldes med en doft av nybakat bröd. Jag och pappa passade på medans de gräddade bröden att ta en promenad med Sally. Tände ljus hos syster och farfar. Sedan busade vi mest i snön med Sally för att sedan gå in och smaka på Ammi och Fammos bröd. Jisses vad gott det var, lill kussen lärde sig bra kan man lugnt säga. Nybakat bröd med smör är bäst, helst efter fammos recept! 

 

Jag spenderar min största tid med att sova och dricka te nu för tiden, helst i den otroligt vackra koppen min fina kusin gav mig i julklapp. Eftersom det första jag gör på morgonen när jag vaknar är att slå på vattenkokaren och gör mig en kopp te, så har det tyvärr börjat bli lite glest i te skafferiet med löstéer då det har varit förkyldningstider. Ska nog göra en liten investering och åka till luleå och handla på Te shoppen el besöka Ettsomannat här hemma som har en hel del löste. Efter att jag även sett hur otroligt blek jag är så kanske jag nu mer kan börja kallas för snövit, jisses trodde inte det var så illa. Kanske dax för en solsemester el varför inte bli hittad av en prins el börja hänga med 7 små dvärgar. Jag är på vilket som kan jag säga er! 

 

Jag har blivit en läppstift fantast senaste åren och har köpt på mig en hel del från olika märken. Självklart är makeupstore en stor favorit och de flesta på bilden har jag fått i present. Jag fick det otroligt fina lila i julklapp av Elin. Tack söta rara du! Seniorita heter färgen och är fylligt och fint på läpparna och kommer användas flitigt.

 

Idag fick dock läppstiften ligga kvar i sminklådan då jag endast har promenerat med Sally och sedan gymmat med kusinvitamin. Känslan efter gymmet är verkligen så skön efter gymmet! Kvällen är än så länge oplanerad men det dyker nog upp något roligt förr el senare. Men fruktsallad och en bra film låter väldigt lockande i mina öron. Det får nog bli så skulle jag tro. Må så gott allihop! 

Eftersom det bara är nyår en gång per år så måste man ju föreviga middagen som självklart var trerätters, tyvärr blev vi för mätta för att äta efterrätten så den kom aldrig med på bild. Vår middag bestod av en räkcocktail bestående av avocado och mango till förrätt. Den var så sinnessjukt god det gjorde mamma väldigt bra måste jag säga och det blev inte sämre när planksteken kom på bordet. Mitt kött var P E R F E K T om man får säga så om något. Nej plankstek är helt enkelt aldrig fel till varken festmåltid el fin helglyxmat enligt mig. I love it! Till efterrätt blev det en vaniljpannacotta med passionsgelatin. Den var smaskig den med även fast jag åt den dagen efter. 

 

Efter middagen med familjen firade jag in det nya året med några goa vänner. Vi åt snittar,spelade sällskaps, drack och avrundade det hela med chokladpudding med bär. På tolvslaget skålade vi in det nya året med skumpa och tittade på raketer. Någon nyårskyss blev det inte i år, vilket känns okej då jag kramades med alla mina vänner ist. Ett av de bästa nyåren törs jag nog säga att det var.